Per Olof Holmberg finns inte mer, men i min bokhylla står hans böcker kvar: "Je vous écoute", "Ne quittez pas", "Si vous voulez". Dessa är bara några av de läroböcker han medverkade till under sextio- och sjuttiotalen. Fransk grammatik kom senare. Men jag behöver inte ta fram böckerna för att minnas min älskade fransklärare.
Répetez après moi! Minnet av honom och hans undervisning finns ju ännu alldeles levande inom mig, trots att det gått mer än femtio år sedan jag hade förmånen att som trettonåring få sitta i min bänk på Katedralskolan och upprepa hans ord med hans tonfall. Efter tre år var mitt uttal och min intonation perfekt.
Jag trodde som ung flicka att Per Olof Holmberg var fransman. Men senare förstod jag att han var en skicklig svensk språklärare med förmåga att i klassrummet suggerera fram en genuint fransk atmosfär. Det var när jag som lärarkandidat i mitten av åttiotalet återsåg min ungdoms förebild. Det jag då, som vuxen, särskilt lade märke till var med vilket intresse och med vilken värme den gamle läraren bemötte sina elever. Vid den här tiden närmade han sig pensionsåldern.
Den språkliga grund Per Olof Holmberg gav mig under tre år på sextiotalet från sin kateder räckte långt. Han fick mig att vilja lära mera. Och mera. Och precis en sådan lärare som han var ville jag själv bli!
Nu är mitt lärarliv över. Och Per Olof Holmberg finns bara kvar i våra minnen: en karismatisk lärare; engagerad, lyhörd och auktoritär på samma gång. Kunnig och inspirerande. Jag tror att det finns många elever som känner samma tacksamhet emot honom som jag; för det han gav oss då. Vi glömmer honom aldrig trots att det för många av oss är så länge sedan vi hörde hans röst.