Per-Olof var född i Ljusnarsberg. Han tog studenten vid Fjellstedtska skolan 1963, blev teol kand 1968 och prästvigdes av biskop Sven Sillén i Västerås i december samma år. Han fick tjänst i Hällefors samma år och var komminister där till 1974 då han blev kyrkoherde i Väse församling i Karlstads stift.
Han utnämndes till kontraktsprost i Nyeds kontrakt 1987, övergick i sjömansprästtjänst i Gdynia Polen några år senare och blev utnämnd emeritus år 2000. Han arbetade senare även i Palma de Mallorca och i Middlesbrough. Det var överraskande att denne trygge västmanlänning med omisskännligt dalmål skulle ge sig ut på internationella uppdrag.
Per-Olof Borg ägde en trygg klassisk luthersk tro där den kristnes kallelse var att leva sitt kristenliv i vardagen. Han hade gott omdöme och var vänfast. Kraftkällorna var Guds ord, sakramenten och gudstjänsten. Han arbetade trofast i sin kallelse och låt sig inte oroas av diskussion kring statistik och sekularisering. Att dottern Karin blev präst säger något om att vardag och gudstjänstliv fungerade.
Per-Olof Borg lyckades med det som andra misslyckades med genom att han hade ett stabilt ungdomsarbete. Trots ett tungt ansvar samlades kyrkans ungdom kring Per-Olof och hans medarbetare på fredagarna. Han gav både färdriktning för livet och glad gemenskap. Och så dessa resor med ungdomsgrupperna till fjälls och utomlands. En husmor var med och ordnade kosthållet.
Som pensionär bosatte han sig i Uppsala där hustrun Barbro fått en tjänst vid teologiska institutionen. Paret lämnade prästgården för ett hus i Ölme och senare Bälinge. De sista fem åren präglades av ohälsa men i det längsta var Per-Olof med i gudstjänsterna.