Många är de gånger då Per Löwdin och Sveriges universitetslärarförbund (SULF) sida vid sida kämpat för doktoranderna vid Uppsala universitet. Tillsammans och var för sig med våra olika möjligheter har vi försvarat våra mest juniora forskare. När Per nu lämnat oss i förtid, vid en ålder av 65 år är det en stor förlust för Uppsala universitets doktorander, men det är också en stor förlust för oss som kämpar för doktorandernas rättigheter. Vi har förlorat vår främsta förkämpe.
Jag personligen fick arbeta nära Per i flera års tid - först som ordförande för det Humanistiska doktorandrådet, sedan som ordförande för Doktorandnämnden. De som känner till min och Pers historia vet att den inte var friktionsfri. Trots detta kämpade vi med enade krafter för att behålla en fyra-årig forskarutbildning, avstyrde sammanslagningen av fakulteterna vid det humanistiskt samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet, arbetade aktivt för att öka kunskapen om doktoranders rättigheter bland såväl doktorander och handledare som prefekter och studierektorer, och mycket mera.
Det har sagts av andra före mig, men är inte desto mindre sant - beskedet om att Per lämnat oss kom som en chock. Under 28 år har många förtroendevalda hunnit passera Uppsala studentkårs korridorer. Idag återfinns de överallt i samhället - som politiker, sakkunniga, forskare och chefer. Per hade ett stort nätverk och stor är också sorgen nu när han inte längre finns bland oss. Våra tankar går till hans hustru och närmaste familj.