Efter studentexamen läste han bland annat socialantropologi. Per Löwdin doktorerade sedan i två sinsemellan vitt skilda ämnen: kulturantropologi (1986) och statskunskap (1998).Per Löwdins avhandling i kulturantropologi handlade om mat, ritual och social organisation bland folkgruppen newarerna i Nepal. Parallellt med sina fältstudier i det bergiga landet lärde Per Löwdin sig flera av de språk som talades av människor i området, bland annat nepali och newari (som är ett tibeto-burmanskt språk med kopplingar till sanskrit).
Han tog även till sig matkulturen i landet, och lärde sig indisk och nepalesisk kokkonst, som han uppskattade mycket.Per Löwdin ägnade ofta sin fritid åt fysiska aktiviteter, gärna i sällskap med hustrun Elisabeth. Han var en hängiven vandrare och alpinist, och besteg bland annat Matterhorn och Weisshorn. Hans föräldrar klättrade mycket, vilket gjorde att han tidigt blev intresserad av alpinism. Cykling var en annan stor passion hos Per Löwdin, som förfogade över mängder av cyklar av varierande utseende och funktion, avsedda för olika väderlek, terräng och underlag.Med sin rika, gedigna erfarenhet av forskarutbildning och sin medvetenhet om unga doktoranders villkor blev Per Löwdin en utmärkt doktorandombudsman. Han engaerade sig intensivt i alla de frågor som rörde doktorander.
För många, många kullar Uppsalastudenter och -doktorandet blev Per Löwdin Den evige doktorandombudsmannen.Han tillträdde posten redan år 1986 – för 28 år sedan – och förblev sedan doktorandombudsman fram till dagen för sin död.