Per var född i Nora i Västmanland. Han var en utåtriktad person med många intressen som han gärna ägnade sig åt till nytta och glädje inte bara för honom själv utan också många andra. Han hade tidigt ett intresse för jordbruk och djur och därför blev kavalleriet och Norrlands dragoner i Umeå, K4, ett naturligt val för värnplikt och reservofficersutbildning.
Efter studentexamen vid Hvilans specialgymnasium i Åkarp, Skåne år 1962 påbörjade han samma år studier vid Lantbrukshögskolan, numera SLU, i Uppsala med agronomexamen med inriktning kring husdjur och foder som mål. Parallellt med studierna var han anställd vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård. Under perioden 1965-70 var han försöksassistent. Han avlade agronomexamen 1970.
De kommande 10 åren var han försöksledare samt t.f. statsagronom och efter ett kort mellanspel som direktör för Hushållningssällskapet 1979-81 kom Per tillbaka till institutionen och Kungsängens forskningscentrum som han sedan var trogen till sin pensionering. Per var entreprenör och forskare i samma person och hade nära kontakter med lantbruket och industrin med vilka han drev många utvecklingsprojekt. Utveckling av foder till hästar och kor kom snart att dominera Pers intresse och han betraktades som landets ledande expert på ensilering. Han gick i bräschen för introduktionen av de nu så vanliga vita rundbalarna som syns på alla fält.
Men Per hade även ett stort intresse för Norrland, och då inte bara sitt älskade sommarviste i Saxnäs. I Vuolda bedrev han även under 1990-talet stora försök med stödutfodring av ren. Men trots en framgångsrik yrkeskarriär minns vi mest Per som en sann människovän. Många är de personer med speciella behov som fick en plats i livet tack vare att Per såg dem och gav dem en plats att utvecklas på.