Det finns stor anledning att sörja för oss som kände honom och för det samhälle han månade om. Samtidigt är det uppfordrande att arbeta vidare på de projekt som Per dragit igång. Det skulle han ha velat.
Per tänkte i andra banor än de flesta andra - ett skäl till att det var så spännande att umgås, diskutera och arbeta ihop med honom. Med stor kreativitet pusslade han ihop olika kunskapsområden med vidhängande forskare i konstellationer som gav möjlighet att hitta nya samband och nya spännande lösningar. Många forskare från universitet och högskolor har varit engagerade i Pers projekt.
Biomobil är ett bra exempel. Utifrån Pers idéer utformade vi hela kedjan från hållbart skogsbruk, via katalys till sorbitol använd som drivmedel för bränslecellsfordon och till samhällsplanering. Alla länkar ska bidra till att minska halterna av växthusgaser. Konstruktionen av en länk hänger samman med övriga, de ska inte ska tas fram oberoende av varandra.
Det var ingen lätt väg för något av de projekt Per drev. Forskningsråden betonar tvärvetenskap men deras ansökningsblanketter räckte sällan till - vi var för många och sammanhangen för sammansatta för att kunna beskrivas på de utrymmen som gavs. Och de vetenskapliga bedömningarna följde oftast smala, specialiserade kunskapsområden. Ett brett samhällsperspektiv premierades inte.
Men Per gav sig inte. Under många år arbetade han målmedvetet, med små inkomster och stort engagemang. Pengarna var inte det viktiga utan en positiv samhällsförändring. Andra fick gärna knycka idéer och utveckla dem vidare, huvudsaken var ett bra resultat. Det var ett engagemang och en generositet som gick igen när vi umgicks med honom.
Att ta upp alla fallna trådar efter Pär är en stor utmaning. Vi är många som nu försöker organisera en fortsättning, ett idé- och informationsutbyte utan Per som spindel i nätet - ersätta honom kan vi inte. Det känns tomt att inte ha honom att bolla idéer med.