Per utbildade sig till apotekare och disputerade 1974 på en avhandling om gaskromatografi. 1976 blev han den första forskare som anställdes på Sjukhusapoteket vid Akademiska sjukhuset. Han kom mer och mer att intressera sig för läkemedelsmetabolism och farmakokinetik med fokus på klinisk analgesi och anestesi, psykiatri, neurologi, onkologi och senare även antibiotika. Pers verksamhet var väl förankrad på sjukhusapoteket men riktade sig mot sjukvården. Han var farmaceut med stort F och med en mycket bred kapacitet, men helt fri från det som brukar kallas akademisk högfärd. Den kliniska farmakologin och de många doktoranderna var nog det som stod hans hjärta närmast. Allt han engagerade sig i resulterade i vetenskapliga avhandlingar. Om något skall framhävas särskilt är det hans arbete med patientkontrollerad smärtlindring, omfattande intravenös, epidural och intratekal pumpdosering.
När pet-kameran hade installerats på sjukhuset såg vi honom alltmera sällan på apoteket, men han fortsatte att föreläsa för oss – planerat och schemalagt eller spontant i fikarummet – om ständigt nya och spännande upptäckter och hans föreläsningar var alltid lika intressanta, för han var en briljant berättare.
I början av det nya seklet fick Per en storfamilj, när Eva gjorde entré i hans liv. 2008 lämnade han Sjukhusapoteket och Uppsala för en professur i farmakokinetik i Köpenhamn, men han fortsatte att hålla kontakt med sina vänner och kolleger i Uppsala. I Pers och Evas hem var vi alltid välkomna, både i Valløby och i Bollstanäs.
Vi sörjer en anspråkslös och generös vän, som alltid fanns till hands när vi behövde honom.