Paul Enoksson utbildades till ögonläkare i Lund och Malmö och kom sedan att arbeta på ögonklinikerna i Norrköping, Sahlgrenska i Göteborg, Södersjukhuset i Stockholm och vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Uppsalatiden sammanföll med införandet av datortomografin och han blev en pionjär när det gäller korrelationen mellan fynd med den nya tekniken och kliniska undersökningsfynd. Under sin verksamhet fäste han stor vikt vid att stimulera sina medarbetares engagemang, nyfikenhet och kompetens.
Under större delen av sin Uppsalatid bodde Paul kvar i Saltsjöbaden och pendlade till Uppsala. Restiden, två timmar i vardera riktningen, använde han till studier i italienska i den ena riktningen och i neurooftalmologi i den andra. Pauls stora intresse för italiensk kultur resulterade i översättningar av ett 20-tal verk av italienska renässansförfattare, bland annat Boccaccios Decamerone 2007 och Machiavellis Fursten 2012. För detta fick Paul flera förnämliga italienska kulturella utmärkelser.
Han blev 1977 kavaljer i l'Ordine al Merito della Repubblica Italiana och 2007 kommendör i l'Ordine della Stella della Solidarietà Italiana. I Florens erhöll han 1985 Il Fiorino d'Oro, staden kulturella utmärkelse. År 1993 förärades han det Letterstedtska översättarpriset av Kungl. Svenska Vitterhetsakademin och 1995 Einar Hansens översättningspris.
Paul Enoksson var också en glänsande föreläsare och höll nästan 100 fortbildningskurser med deltagare från hela Norden. De flesta kurserna höll han i Uppsala där en möjlighet att se den Wallerska boksamlingen på Carolina Rediviva erbjöds. Vid några tillfällen ledde han kollegor och vänner på rundvandringar i antika delar av bland annat Rom, ett mycket uppskattat evenemang.
Paul Enoksson var i bästa mening en renässansmänniska, beläst, belevad och lika bevandrad i sitt yrke som i den italienska renässansens litteratur och konst. Han kombinerade djupa kunskaper inom sitt ämne med ingående kännedom om utvecklingen i hans ämne, från medeltid till modern tid. Hans roll som läkare och lärare har gagnat kollegor och patienter under flera decennier. Han var också en centralgestalt i en stor släkt, och hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn var alla lika förtjusta i honom som han i dem. En uppskattad vän och kollega har lämnat oss.