Paul Enoksson var en ovanlig och imponerande man inte minst på grund av att han hann med att göra inte bara en full livsgärning utan två fulla livsgärningar. Den första gällde läkekonst. Efter att ha arbetat framför allt på Lunds lasarett disputerade han 1964 och blev docent i oftalmiatrik. I vardagliga ord betyder det att han specialiserade sig på ögonsjukdomar. Under sitt gängse yrkesliv kom han i huvudsak att verka som överläkare och ögonkirurg vid Södersjukhuset i Stockholm.
Men som åtskilliga läkare av en äldre stam hade Paul Enoksson också starka humanistiska intressen. Inte minst fångades han av den italienska renässansen och dess bidrag till den västerländska civilisationsprocessen. År 1974 publicerade han en första översättning: Tommaso Campanellas Solstaten. Före pensioneringen blev det ytterligare ett par, dels av en juridisk klassiker, Cesare Beccarias Om brott och straff, dels av den florentinske statsmannen Francesco Guicciardinis Tankar, Guicciardini som sannolikt var den av renässansens intellektuella personligheter som Paul Enoksson satte främst. Dessa tidiga översättningar utkom på det lilla, av Giacomo Oreglia drivna förlaget Italica.
När Paul Enoksson gick i pension sköt översättningsverksamheten fart på allvar, och han kom att ansluta sig till kretsen av kultur- och historieintresserade kring Bokförlaget Atlantis. Här gav han mellan 1991 och 2013 ut inte mindre än 15 översättningsvolymer, med Galileo Galileis Breven om solfläckarna som den första och Dante Alighieris Convivio som den sista. Som främsta prestationer framstår dels en komplett version av Giovanni Boccaccios Decamerone i två band, dels översättningarna av Niccolò Machiavellis samtliga betydande arbeten: Republiken – diskurser över de tio första böckerna hos Titus Livius, Florentinsk historia och Fursten.
Valet av nya översättningsprojekt diskuterade Paul Enoksson med sina förläggare, vi båda undertecknare. Hans klassiska humanistiska bildning var lika stor som hans ödmjukhet inför livet och hans vänlighet inför medmänniskor. Han kunde någon gång säga att översättandet gav honom perspektiv på och lindring för sorger som hade drabbat honom. Att resonera med Paul Enoksson gav lyft åt ens egen själ och ande. Han var en man som ingöt hopp och förtröstan, som fick en att tänka: Att sådana människor finns!