Det är med stort vemod och saknad som vi nåtts av budskapet att Ove Hidemark är död. För oss som under många decennier har arbetat på Skoklosters slott var Ove Hidemark en alltid närvarande person.Vid statens köp av slottet 1967 utsågs Hidemark till slottsarkitekt och fick därmed ansvaret för den stora byggnadsrestaureringen som blev banbrytande inte bara i Sverige utan även internationellt.
Under de första åren efter statens köp av Skoklosters slott fanns krafter som ville restaurera slottet med hjälp av betong och andra ohistoriska material. Även moderna installationer diskuterades som kunde förstöra delar av byggnaden. Detta motarbetade Hidemark framgångsrikt med sin ovanliga kombination av teknisk och kulturhistorisk kunskap samt en stark envishet som inte uteslöt diplomatisk begåvning.
Tre saker var nödvändiga att genast ta itu med. För det första så fanns det en stor risk att hela taket skulle ramla ner eftersom bärande och delar av konstruktionen hade ruttnat efter 300 år, för det andra så hotade murpelarna mot borggården att rasa och slutligen var det ett stort behov av att se över hela fasadernas putslager.
Ove Hidemarks restaureringsdoktrin formades efter idén om att byggnaden skulle ges hjälp att fortleva på sina egna villkor. Ingen period i slottets historia var viktigare än den andra. Böcker i biblioteket från byggnadstiden rådfrågades. Verktyg ur slottets stora samling från 1600-talet kopierades och användes av hantverkarna under det tio år långa restaureringsarbetet.
Ove var en utmärkt pedagog som generöst delade med sig av sina erfarenheter och kunskap till så väl personal, slottets guider och byggnadshistoriker. En annan av Oves stora bedrifter som han genomförde tillsammans med Elisabet Stavenow Hidemark var att kartlägga den stora, men samtidigt mycket svårupptäckta förändring som slottet och interiörerna genomgick under 1800 talet. Det är ingen överdrift att säga att Ove Hidemark var den som räddade Skoklosters slott som enastående byggnadsminne till nutid och förhoppningsvis framtid.