Oscar Bernadotte af Wisborg, bättre känd som ”Oscis” bland vänner och jägare har lämnat oss efter ett långt och mycket händelserikt liv. Oscis, äldste son till Carl O Bernadotte och Marianne född de Geer af Leufsta och barnsbarnsbarn till Oscar II, växte upp på familjens gård Frötuna norr om Uppsala.
Oscis var en gentleman med en grundmurad positiv inställning till tillvaron, och var alltid nyfiken på framtiden. Hans engagemang i olika frågor lämnade ingen oberörd. Vi minns många diskussioner vi haft med Oscis där han oftast hade en bestämd uppfattning om det mesta och stred för sin uppfattning. Han hade även förmågan att ändra sig och kompromissa när han insåg att det var nödvändigt.
Naturen och jakten var viktiga delar i Oscis liv. Han vandrade i sin fars fotspår och engagerade sig intensivt i viltvården och jakten på Frötuna. Liksom sin far blev han också en aktiv förtroendevald i Svenska Jägareförbundet. Han valdes in i Uppsala läns jaktvårdsförenings styrelse 1966 och var dess ordförande mellan åren 1972 och 1991. Han engagerade sig även för jakten på nationell nivå genom sitt arbete inom Svenska Jägareförbundet. Oscis var medlem av Jägareförbundets förbundsstyrelse under åren 1973–1988.
Han förvaltade gården med en stark inriktning på viltvården såväl vad avsåg fågel som klövvilt. Granplanteringarna och skogen i övrigt anpassades på många sätt till fasanerna, och de förnämliga jakterna var en upplevelse för många vänner och bekanta. Frötuna blev också en utbildningsplats för många unga som där började sin jaktliga bana som jaktelever. Han deltog vid den årliga harjakten med Uplandsjägarna så sent som 2016, och satt då tillsammans med sin älskade Margot på pass.
En profil och föregångare inom jakten har gått ur tiden. Vi minns Oscis som en hedersman och mycket god vän och kommer att sakna hans bullriga skratt och osvikliga intresse för livets goda.