Örjan växte upp i Eriksberg. Vi träffades redan i realskolan på 50-talet och fortsatte vidare till studentexamen vid Katedralskolan 1963. Örjan tog därefter civilingenjörsexamen vid KTH. Vi möttes igen 1973 då vi båda anställdes av Uppsala kommun. Under mer än 35 år följdes vi åt, Örjan inom fastighetskontoret och jag inom stadsbyggnadskontoret.
Inom mark och exploateringsavdelningen köptes mark, exploateringsarbeten beställdes och genomfördes. Örjan var med sin lokalkännedom och stora kunskap oumbärlig för att nå bra resultat i arbetet med Uppsalas utbyggnad. Vägledande var principen att varje nytt bebyggelseområde skulle bli attraktivt och samtidigt bära sina kostnader. Han var glad, trevlig och ärlig vilket alltid skapade god stämning. Under hans chefskap genomfördes stora marköverenskommelser rörande kvarteret Cementgjuteriet, Resecentrum och borttagandet av kraftledningen genom östra stadsdelarna. Hans förmåga att nå goda förhandlingsresultat kan inte nog uppskattas. Samarbetet mellan fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret var en glädje. Örjan bidrog i mycket stor utsträckning till detta. Vi blev ett lag som trivdes ihop både i arbete och privat.
Örjan var en friluftsmänniska men också en mycket duktig tennisspelare som nästan alltid vann sina matcher. Otaliga är de tennismatcher vi spelat i UTK-hallen med goda vänner i ”grupp Lewin”. Tillsammans med våra fruar kunde vi under senare år göra flera minnesvärda resor bland annat en bilfärd längs Highway One från San Francisco till Los Angeles med Örjan vid ratten.
Örjan satte sig aldrig själv i första rummet. En plats är tom, någon att dela minnen med saknas men som förebild och kamrat kommer han alltid att finnas. Våra tankar går till familjen.