Den här morgonen när vi nås av uppgifterna om amerikanska missiler mot det krigsdrabbade Syrien går jag upp till Uppsala domkyrka. Inför Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 skapade Uppsalakonstnären Olof Hellström en ljusbärare som han kallade Folkförsoningens träd. Jag tänder ett ljus och tänker på hur märklig dagsaktuell Hellströms skulptur är i dag, nästan 50 år efter dess tillkomst.
Somliga konstnärer blir på ett särskilt sätt en stads eller en bygds konstnär. Olof Hellström, född i Umeå men i flera årtionden bosatt i Uppsala, kan med viss rätt kallas just Uppsalas konstnär. Främst kanske för alla de avtryck hans kreativitet satt i det offentliga rummet i staden.
På Martin Luther Kings plats står hans kraftfulla frihetsskulptur Befrielsen, och i Missionskyrkan finns hans målning Livets träd och en relief, Att födas på nytt, ett verk uthugget direkt ur kyrkans tegelvägg, föreställande den korsfäste. Målningen fortsätter ovanför hans huvud och visar en kvinna som just föder ett barn. Död och liv i en och samma bild, precis som Olof Hellström så ofta formulerade sig i sitt måleri. Ofta med metaforen stängsel som i skulpturen på Martin Luther Kings plats.
I Missionskyrkan finns även en båtformad ljusbärare, Skeppet, av Hellström. Motivet är en återkommande metafor i hans av kristen humanism färgade livs- och konstsyn.
Vi möttes många gånger, konstnären Olof Hellström och jag, ibland i hans ateljé på Östra Ågatan och på många gånger på hans utställningar i gallerier och på konstmuseer. Vi talade om konst och om sådana frågor som var centrala för honom. Om livsfrågor.
Att han trodde på människan och hennes förmåga och rätt att trots allt kunna leva ett fritt och värdigt liv är jag säker på.
Om detta vittnar hans många konstverk som finns kvar i Uppsala sedan han själv nu gått ur tiden.