Olle Eriksson föddes 1951 på Stavs Gård utanför Södertälje och kom till Uppsala för att studera i början av 70-talet. Olle var en försynt person med underfundig humor och stort djup. Hans insatser för oss, sina kollegor på universitetet, kommer att märkas mer nu när han saknas än när han utan åthävor såg till att allt fungerade.
Redan 1975 kom Olle med i vårt projekt för att utveckla datoriserade bildanalyssystem för tidig upptäckt av livmoderhalscancer. Han visade sig snabbt vara en fantastisk systemprogrammerare och blev en pionjär när det gällde att utveckla interaktiva datorsystem under en tid då de flesta datorer var stora maskiner som man kommunicerade med via hålkortsbuntar. Förutom att utveckla nya generationer av bildanalyssystem deltog Olle i vår forskning: utveckling av nya bildanalysmetoder. Detta resulterade i några dussin vetenskapliga publikationer och en doktorsexamen med inriktning mot systemutveckling 1982.
Olle var även en av dem som etablerade bildanalys och datorgrafik som akademiska ämnen på Uppsala universitet med nya kurser och en forskningsgrupp som han ledde 1984-88. Gruppen utvecklades till Centrum för bildanalys, CBA, som bildades 1988 och där han var biträdande föreståndare under många år fram till 2009.
Olle var också verksam som universitetslektor vid avdelningen för teknisk databehandling, främst i programmeringskurser på grundläggande och avancerad nivå. Han var självständig och pålitlig och löste oftast problem innan studenter och kollegor insett att de uppstått.
Under alla de 26 år som CBA existerat var Olle en stöttepelare. Han valde att fokusera på att ta ansvar för våra datorsystem och för hela vår forskningsmiljö snarare än att själv vara aktiv forskare. Denna diskreta, effektiva tjänstvillighet har väsentligt bidragit till vår utveckling. Vi hade aldrig blivit Sveriges största och en internationellt framträdande forskningsenhet inom datoriserad bildanalys utan Olle. En fin människa och kollega har gått ur tiden.