Olga Klauber föddes i Prag 29 juni 1930 och dog i Uppsala 26 april 2017. I sin barndom blev Olga mycket intresserad av scouting. Redan under krigets sista år blev Olga ledare för en liten grupp scouter, fastän scouting var förbjuden av nazisterna. I 80-årsåldern reste hon till Tjeckien för att vandra och ägna sig åt scoutingen. Under hela sitt liv var Olga sportig. Hon spelade volleyboll, åkte skidor, simmade. I scoutrörelsen träffade hon sin blivande man Tomas. 1948, när kommunisterna tog makten i landet, gick hon in i en motståndsgrupp, blev avstängd från medicinstudierna och häktades tillsammans med några sina klasskamrater. Hon blev dömd till ett halvt års fängelse och fick inte fortsätta sina studier efteråt. I mitten av 1960-talet fick hon återupprättelse och som kompensation för att hon inte fick avsluta sina studier i medicin utnämndes Olga 1991 till hedersdoktor vid Karlsuniversitet i Prag.
Till Sverige kom familjen med två barn 1969. Först bodde de i Stockholm under ett år och sedan i Uppsala. I Stockholm arbetade Olga som dokumentalist på KTH och sedan på BMC och Medicinska biblioteket vid Uppsala Universitet. Hon var en av pionjärerna i datasökning.
Vid sidan av arbetet studerade Olga på Slaviska institutionen och 1987 blev klar med licentiatavhandling om Milena Jesenska, journalist, författare och översättare, som var Kafkas väninna, vars liv avslutades i koncentrationslägret Ravensbruck. Olga sammanställde några bibliografier t.o.m. Pusjkins, vari även ingick översättningar från ryska till svenska av den kända svenska diplomaten Sverker Åström (till hans överraskning, när han fick den av mig).
Som människa var Olga alltid lugn och vänlig, beredd att dela sina kunskaper med andra. Hon tyckte om att umgås med sina kollegor på olika aktiviteter såsom resor. Olga skämde inte bara bort sina älskade barnbarn med kakor som hon ofta bakade, utan även oss, hennes arbetskamrater. När hon gått i pension kom hon till Medicinska biblioteket då och då med sina bakverk och berikade våra kaffepauser.
Olgas bortgång lämnade sorg i våra hjärtan men samtidigt varma känslor och beundran för en modig person som kämpade för frihet och demokrati i sitt land. Som före detta sovjetisk medborgare skäms jag alltid för augusti 1968, då ryskt pansar invaderade Prag. Vi Sovjetmedborgare var alla ansvariga för detta brott. Till orden som Uppsala Universitet skrev på blomsterkransen till Olgas begravning: I saknad och tacksamhet för gagnerik gärning kan vi bara tacka Olga att hon funnits i våra liv och visat oss exempel på tapperhet och ädelmod.