Vi lärde känna Nils under 1970-talet i en glad och studentikos tid, några av oss på dåvarande limnologiska institutionen vid Uppsala universitet. Våra stapplande steg vid studier av ”läran om inlandsvattnet” guidades av inspirerande lärare som Nils, en glad och medryckande handledare. Med vattenvård som gemensamt intresse kom vi att följa Nils med familj i olika sammanhang. Hans djupa engagemang i natur- och miljöfrågor gav också oss, redan på 70-talet, ett stort engagemang och insikt om betydelsen av att värna miljön. Nils disputerade 1978 vid limnologiska institutionen på en avhandling med namnet "Cellulose degradation in water.
Nils började sin yrkeskarriär på Länsstyrelsens miljövårdsenhet i Stockholms län. Det var viktigt för Nils att sprida kunskap och intresse om natur och miljöfrågor inom yrket och på fritiden. Han var bland annat aktiv i Roslagens Naturskyddsförening, ett engagemang som Nils fortsatte med även efter pensionen. Vi delade alla intresset för natur och miljö och uppskattade mycket Nils synsätt att man alltid måste ta hänsyn till naturen även i en expansiv storstadsregion.
Nils var en person med många strängar på sin lyra, alltifrån folkdans till lantbruk. Alla minns vi Nils stora engagemang och kärlek till Sundalen på Vätö, gården där han växte upp och där han sedan som vuxen tillbringade stor del av sin fritid. Hans händighet när det gällde att konstruera saker imponerade alltid på oss, vare sig det gällde husbyggen, båtar eller mindre bruksföremål. Att gå med Nils i naturen var alltid roligt och man kunde ständigt lära sig något nytt av honom.
Under årens lopp har vi haft förmånen att få umgås med Nils och Ulla i olika sammanhang, alltid under trevliga former, vare sig det har varit på Oxelgatan i Uppsala, på Vätö eller annorstädes. Vår saknad efter Nils är stor och naturvården har mist en stor förkämpe.