Nils Boman var en genuin norrlänning, född i Bastuträsk och uppvuxen i Piteå. Efter studenten arbetade han på Rönnskär/Boliden och påbörjade 1958 studier i matematik, kemi och arkeologi i Uppsala.
Efter grundexamen forskade han i kemi. Som fil lic på Arbetsmedicinska institutet publicerade han bland annat arbeten om asbestens risker. Därefter arbetade han på Arbetsmiljöfonden. Nisse trivdes både med arbetsuppgifterna och kontakten med det omgivande samhället och arbetade på fonden fram till sin pensionering 1994.
Familjen flyttade från Storvreta till Knivsta. Det var där som vi, ett antal familjer, utvecklade en genuin och varaktig vänskap. Vi umgicks flitigt, hjälpte varandra, delade på barntillsyn och åt middagar tillsammans. Vi gick på barnens fotbollsmatcher och åkte långfärdsskridskor på sjön Valloxen. Även när några av oss flyttade från Knivsta har vi hållit ihop och åldrats tillsammans.
Nisse var alltid med när vi träffades. Han strävade aldrig efter att dominera, men hans klokskap och vänlighet gjorde ändå att han tog plats. Nisse var av naturen en snäll person, en lågmäld gentleman, men ängslades aldrig för att hävda sin åsikt. Med sitt goda omdöme och milda tydlighet skapade han sig auktoritet i vårt gäng.
Kombinationen av hustru Karins energi och spontanitet och Nisses eftertänksamhet var mycket lyckad, vilket deras långa äktenskap visade. Han var sina tre söners främsta förebild. Nisse var en passionerad schackspelare, intresserad av sport och trivdes i skog och mark. Allra bäst mådde han på familjens fritidsställe i Östanbäck, utanför Skellefteå.
Vi vänner och grannar på Valloxvägen känner stor tacksamhet över att Nisse under så lång tid har funnits i vår krets.