Nils Andersson var snickare och kom till Tensta i mitten av 1960-talet, då han köpt en tomt och byggde hus på orten. Huset och framför allt trädgården blev hans skötebarn. Han tyckte om att fixa och dona. Hans växthus var fyllt av tomater, gurkor och sallad. Trädgården prunkade.
Han blev vice ordförande i PRO Vattholma 1991 och ordförande 1992. I 17 år var han ordförande, byggde upp föreningens administration, förde in datorer i verksamheten, var road av att jobba med hemsidan och samlade papper i prydliga pärmar. Det var sådant som vi efterträdare sedan fick ärva. Ett imponerande arbete.
Gökottan hemma hos honom i Skogsliden var en mysig tradition. Då tog han fram grillen, kockmössan och förklädet; sedan grillade han korv och bjöd på mosbricka.
Nils hade en något barsk framtoning, kunde verka kärv men hade ett hjärta av guld och var en generös och väldigt snäll person. Hans starka framtoning var en tillgång när han ville driva på i politiska frågor. Det var roligt att gå med honom på möten med PRO-möten och möten med andra pensionärsföreningar, han kände många människor, särskilt från sin tid i fackföreningen Byggnads.
När han fyllde 70 år instiftade han en fond vars avkastning skulle användas till en fest för föreningens äldre medlemmar. Varje år bjuder föreningen på sommarfest med mat och underhållning av sångkören till de äldres ära.
Under senare år var Nils trött och mer ensam sedan hans kära vän Gun Thorell flyttat, och flera vänner och grannar som paret tidigare spelat kort och umgåtts med avlidit.
Vi känner stor tacksamhet gentemot Nils för hans insatser för föreningen och hans engagemang för PRO. Vi kommer att sakna hans sarkastiska humor och lojala stöd.
För PRO Vattholma