Monica växte upp i Bromma med föräldrar och tre syskon. Med intresse för matematik och kemi kom hon till Uppsala för att läsa till apotekare. Under studietiden träffade hon sin kärlek och bästa vän Stefan och de stannade kvar i Uppsala och bildade familj. Till en början arbetade Monica med preklinisk och klinisk läkemedelsutveckling på Pharmacia, men 1998 kom hon till Läkemedelsverket som farmakokinetisk utredare. Hon blev tidigt senior expert och med tiden den första att inneha tjänsten som ämnesområdesansvarig för farmakokinetik.
Monica hade en gedigen kunskap om hur farmakokinetik bäst används regulatoriskt, och hon höll alltid patientens bästa i fokus. Hennes betydelse för utvecklingen av regulatorisk farmakokinetik kan inte överskattas. Som medlem i den europeiska arbetsgruppen för ämnet var hon med om att ta fram riktlinjer av stor betydelse för både läkemedelsindustri och utredare. Monica förmedlade sin kunskap vänligt och med stor respekt för sina kollegor. Som ämnesområdesansvarig var hon en naturlig ledare som genom integritet och prestigelöshet gav sina medarbetare en trygghet att utvecklas. Hennes kvalitetsmedvetenhet och strukturerade arbetssätt, i kombination med ett starkt rättspatos, uppskattades av alla.
Monica älskade att sjunga och kvalitetskänslan avspeglade sig även i kören Voces, där hon var en klippa som alltid kunde sin stämma. Trots sjukdomen kom Monica till repetitionerna in i det sista.
Vi som haft förmånen att arbeta med Monica kommer minnas henne som en mycket omtänksam person som brann för sitt arbete. Vi kommer också att minnas hennes livsglädje, kämpaglöd och förmåga att fokusera på det positiva, även under sjukdomen. Vi gläds åt att hon tog sig tid att njuta av sina älskade smultronställen vid Ihreviken på Gotland och Ängskär på Upplandskusten tillsammans med dem som stod henne närmast, och våra tankar går nu till dem.