Michel arbetade sedan 1964 på Uppsala universitet, Fortbildningsavdelningen för skolans internationalisering, där han främst ansvarade för lärarfortbildning i språkdidaktik, särskilt franska. Han pensionerades 2006 men bidrog även därefter till Fortbildningsavdelningens verksamhet genom olika uppdrag.
Michel Barbiers insats för svensk skolas internationalisering var och är ovärderlig. Genom sitt engagemang och målinriktade arbete har han spridit kunskap och intresse för den franskspråkiga världen, Frankrike och för det franska språket till generationer av lärare både i Sverige och i andra delar av världen. Hans inspirerande föreläsningar, workshops och kurser mottogs alltid med stor uppskattning. Som kollega var Michel mycket omtyckt och respekterad. Med sin kunskap och långa erfarenhet gav han stabilitet och styrka åt verksamheten. Han hade höga krav på kvalitet och en enorm arbetskapacitet, som inspirerande oss kollegor. Hans omtänksamhet och humor gjorde det alltid trevligt att vara i hans sällskap.
Michel hade vänner och kontakter överallt. Hans kunnighet, klokhet och entusiasm kombinerades med ett uppriktigt intresse och känsla för medmänniskorna, något som vi älskade honom för.
Michels banbrytande och tålmodiga arbete har också fått erkännanden till exempel i form av utmärkelse från den franska staten, Språklärarnas riksförbund och Uppsala kommuns hedersstipendium. Michel lämnar ett tomrum efter sig, både som läromästare och kollega. Sorgen och saknaden är stor men vi känner djup tacksamhet över vår vänskap. Framförallt går nu våra tankar till hans livskamrat Carin och till en stor familjekrets.