Mia började arbeta vid dåvarande centrala förvaltningen vid Sveriges lantbruksuniversitet 1981, främst inom utbildningsadministrationen, där hon snabbt blev en mycket kunnig och uppskattad medarbetare. Efter ungefär tio år bytte Mia arbetsplats till personalbyråns anställningsenhet och anställning som personalhandläggare och byrådirektör. Personaladministration var ett helt nytt arbetsområde för Mia, men hon lärde sig snabbt sitt nya gebit, och det visade sig att hon var synnerligen väl lämpad för personalarbete. Att ha ett gott omdöme är en av de allra viktigaste egenskaperna för en duktig personaladministratör, och här blev Mia ett föredöme för oss alla. Mias handläggning var alltid noggrann, klok och genomtänkt. I sina kontakter med institutioner, enskilda anställda och fackliga representanter blev hon mycket uppskattad för sitt vänliga, förtroendeingivande och opretentiösa sätt.
Under slutet av 90-talet och början av 2000-talet kastade ekonomiska besparingspaket en skugga över personalarbetet och medförde stora personalnedskärningar. Mia blev något av en expert på arbetsrättsliga frågor kring personalavveckling, ett område som inte bara är rättsligt komplicerat och grannlaga utan också kräver stor integritet och förmåga att kommunicera med personer som drabbats av övertalighet. Hennes protokoll från arbetsrättsliga förhandlingar var alltid oerhört välformulerade och stringenta. Under dessa år var Mia en klippa på personalbyrån.
Mia var också en mycket god kamrat, lojal, lyssnande och allmänt reko. Det var alltid trevligt att slinka in till Mia och prata bort en stund. Hon var nästan alltid på gott humör och hennes lika smittande som oväntade skrattanfall minns man gärna.
Vi som jobbade ihop med Mia under de här åren minns henne med värme och saknad, och våra tankar går till hennes familj.