Margareta var en av pionjärerna när Landstingets vårdskola startade i Kungsängen, och följde sedan vårdutbildningen till Magdeburg och senare Kronåsskolan/Lundellska skolan. Det var utbildningen till undersköterskor av vuxna elever, på 20 eller 40 veckor, som var Margaretas avdelning. Hon var en mycket älskad och uppskattad lärare och kollega, och en lysande pedagog. Få kunde som hon förklara anatomi och fysiologi, och till detta framställde hon undervisningsmaterial som blev till glädje även för andra – t ex Knut, en figur som illustrerade nervsystemets krångligheter så att alla kunde förstå.
”Vården ska bygga på en humanistisk människosyn, och man ska arbeta demokratiskt” – så citeras Margareta i en artikel från Kommunalarbetaren år 2001. Det som föranlett artikeln var hennes arbete i Lettland. Margaretas man är född i landet, och när hon följde med till Riga, fick hon bevittna sorgliga missförhållanden i den vård som bedrevs där – till exempel dålig hygien och brist på grundläggande omvårdnad. Tack vare Margaretas engagemang och pengar från bland annat Socialstyrelsen startades ett projekt som 1998 ledde till att den lettiska regeringen antog den svenska omvårdnadsutbildningen som sin.
När Margareta fyllde 50 år såg hennes man till att vi som kollegor skulle överraska på festen ute i Vårdsätra. Med diktläsning och sketcher presenterades hennes liv och det blev många skratt när vi bland annat skojade med hennes vana att alltid bära sitt material i plastkassar, eller hennes kärlek till vädurskaninen Malin.
Margareta dog några dagar före sin 81-årsdag. Vi är många som minns henne med värme, och förhoppningsvis har alla hennes elever använt sin utbildning till att göra vården ännu bättre också i Sverige.