Margareta, eller Maggan som vi kände henne, växte upp i Strömsund i Jämtland. Hon utbildade sig till arbetsterapeut i Umeå i slutet av 80-talet och arbetade som lärare inom programmet under 90-talet. Hon var under många år ansvarig för påbyggnadsutbildning i arbetsterapi och drivande vad gäller pedagogisk utveckling mot ett studerandeaktivt lärande. Maggan var mycket aktiv i övergången från landstingskommunal till universitetsutbildning och framhöll vikten av akademin för arbetsterapins framtid. Hon var en frisk fläkt och uppskattad drivkraft i lärarlaget.
Maggans stora intresse för lärande och undervisning ledde till att hon 2002 började arbeta som pedagogisk utvecklare vid Universitetspedagogiskt Centrum vid Umeå universitet. Med stor kunskap och ett prövande förhållningsätt utvecklade hon högskolepedagogiska kurser, seminarier och workshops, arrangerade konferenser och konsultstöd till olika enheter vid universitetet. Många minns särskilt hennes kreativa engagemang då alla kursplaner skulle skrivas om enligt Bologna-modellen. Familjen lockade henne söderut och 2011 bytte Maggan Umeå universitet mot Uppsala universitet och dess universitetspedagogiska avdelning.
I Uppsala blev Maggan snabbt en mycket uppskattad pedagogisk utvecklare. För yngre kollegor var hon i kraft av sin erfarenhet en given mentorsgestalt och för lärare ute i verksamheten ett viktigt stöd i utvecklingsarbete utifrån sina allsidiga pedagogiska kunskaper. För oss kollegor var Maggan också en vän som gärna delade med sig av sina intressen för bl a resor, konst och trädgårdsodling och som var lätt att samtala med. Hon var klok, varm, ärlig och ägde en sällsam förmåga att känna in och verkligen lyssna. Och hon bjöd alltid på sig själv och sin härligt busiga personlighet.
Vi minns henne som en varm och engagerad kollega och medmänniska som generöst delade med sig av både sin kompetens och livserfarenhet.
För kollegerna i Umeå och Uppsala