Magnus Quennerstedt, Q, var född och uppvuxen i Uppsala. Musik och sång kom tidigt in i hans liv, och som pojke sjöng han i Domkyrkans gosskör. Redan under skoltiden blev Magnus intresserad av teater, och det blev snart en passion som skulle komma att prägla och definiera hela hans liv.
Han anställdes på Upsala Nya Tidning sommaren 1967 som vikarierande vaktmästare på redaktionen vid Gamla Torget, men plockades snart in som reporter. Som sådan verkade han sedan i 42 år.
Med tiden blev Q legendarisk som polisreporter. Han hade ett ofantligt kontaktnät, var alltid på språng och djupt engagerad i sitt jobb. Q åkte i decennier fram och tillbaka mellan redaktionen på Danmarksgatan och gamla Polishuset på Salagatan, och det fanns inte en taxichaufför som inte någon gång hade kört honom i endera riktningen.
Q skrev ogärna annat än just polisgrejer, men ibland hände det att han kunde övertalas att byta genre och då blommade hans språk upp. Jag minns att han en decemberdag förmåddes att göra ett reportage om den pågående julhandeln i centrum. Han kom tillbaka till redaktionen med en fantastisk och helt otippad text: en svidande, humoristisk betraktelse över konsumtionssamhället.
Som polisreporter jobbade han oftast kvällstid men i praktiken dygnet runt. Att hålla arbetstider var dock inte hans starkaste gren. Men alla hans chefer genom åren visste att de inte behövde vara oroliga, för Q levererade alltid och hade stenkoll på vad som hände på hans fält. Och rätt som det var dök han upp på redaktionen i sin duffel och med smärtingväskan med läderskoningar i handen, entusiastisk och koncentrerad när han öppnade dörren till sitt arbetsrum (där det i många år hängde en lapp med texten ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”) för att sätta igång och börja skriva sina texter.
Q var med när UNT flyttade in i de nuvarande lokalerna här på Dragarbrunn innan han för sex år sedan gjorde sitt sista pass som polisreporter, 2 oktober 2009. Hans sista text i tidningen handlade om halka i trafiken, för övrigt också ämnet för hans allra första UNT-text.
Lika engagerad som i sitt yrke var han inom teatern. Q arbetade med OD:s Caprice i 25 år, i början av 90-talet som regissör, senare som övergripande ansvarig. Han var också i många år engagerad i Juvenalorden, och agerade gärna skådespelare i dess föreställningar, senast för ett par år sedan. Också i många andra sammanhang var Q under åren verksam som regissör, skådespelare och uppläsare.
Ibland hände det att han uttryckte tvehågsenhet apropå sin yrkesmässiga identitet: Q var osäker på om han var journalist eller skådespelare. Därför valde han att inte ansluta sig till något av de båda fackförbunden.