Om Magnus gärning som teologisk forskare och lärare må andra vittna, själv vill jag – nära vän och masonisk medarbetare under många år – ge några glimtar av honom som frimurare.
Med Magnus Ottosson har en av Svenska Frimurare Ordens främsta och mest lärda medlemmar gått ur tiden. Han ledde S:t Johannes logen ”Stenbocken” under åren 1992–1997 och därefter Forskningslogen ”Carl Friedrich Eckleff” (CFE) 1997–2000.
Som ordförande och mästare på podiet utstrålade Magnus auktoritet, värme och hjärtlighet. Varje recipiend kände sig genast innesluten i brödrakretsen. Särskilt ömmade Magnus för den frimureriska forskningen. I blygsamma former hade den bedrivits i Uppsala från början av 1980-talet – med viss skepsis från ordensledningen. Men enligt ”droppen-urholkar-stenen”-principen lyckades entusiasterna i logen 1997 få stormästaren att stadfästa ordens första forskningsloge med 27 arbetande ledamöter. Fast helst hade Magnus velat ha en akademi.
Logen ger ut en skriftserie ”Ad Fontes” (Till källorna), där Magnus kunde visa lejonklon. Nu kom hans grundliga skolning i hebreiska till sin rätt. Det blev inalles åtta gradbundna häften av hans penna, det sista år 2015. Ingen har publicerat fler bidrag i ”Ad Fontes” än han. Här behandlas bland annat ämnen som ”Jerusalem i frimureriskt perspektiv” – ”Menorah. Den sjuarmade ljusstaken såsom kosmisk symbol” – ”Det fullkomliga tretalet /Gud/ och den Svenska riten” –”Hertig Carls mässhake och Skapelsens mystik i frimureriskt perspektiv”.
Som kristen frimurare och osedvanligt godhjärtad medmänniska lämnar Magnus Ottosson ett stort vakuum efter sig.