Magnus Ottosson och jag var skol- och klasskamrater. Vi tog studenten vid Motala högre allmänna läroverk 1950, där vi träffades 1947. Magnus var ”andlig östgöte” med rötter i det småländska Kristdala inom dåvarande Linköpings stift, för vilket han prästvigdes 1956. Under skoltiden bodde Magnus hos en syster i Skänninge. Studierna gick sin gilla gång, parade, liksom hos mig, med ett stort och livslångt idrottsintresse.
Vi kom till Uppsala men våra vägar skildes, ämnesmässigt och geografiskt, tills vi för tjugofem år sedan återförenades i Uppsala. Många år av berikande familjegemenskap följde. Monica och jag minns också härliga dagar på Rossö vid västkusten.
Magnus var en mycket god vän och kamrat. Hans positiva livssyn var en tillgång för oss alla. På ett opretentiöst sätt utstrålade och ingav han värme och trygghet, inte minst som suveränt kunnig och omtänksam reseledare, tillsammans med sin hustru Ann-Marie, i länder som i dag läggs i ruiner.
Magnus, som var professor i Gamla testamentets exegetik vid Uppsala universitet och 1965 till 1980 lärare i hebreiska vid Fjellstedtska skolan, ger i skolans årsskrift 2001 livfulla bilder från läro- och lärarår.
I sin forskning kom Magnus att främst syssla med bibelarkeologi och topografi och med tempelarkitektur. I hans sista, opublicerade, arbete står Bibelns skapelseberättelse i centrum.
Saknaden efter Magnus är stor.