Lisbeth Fries föddes i Uddevalla och kom efter studentexamen till Uppsala för studier i naturvetenskapliga ämnen, bl a botanik och zoologi. Efter avlagd grundexamen fortsatte hon med licentiat- och doktorandstudier i fysiologisk botanik. Hennes handledare, professor Elias Melin, var en världsauktoritet inom mykorrhizaforskningen och Lisbeth kom därmed att ingå i en stark forskningsmiljö med goda internationella kontakter. Hon blev också del av en grupp kvinnliga akademiker på institutionen, som stödde och uppmuntrade varandra.
Lisbeth disputerade 1956 på en avhandling rörande näringsfysiologiska studier av svampsläktet Coprinus (bläcksvampar). Efter tjänstgöring som biträdande lärare och forskarassistent erhöll hon en tjänst som forskare vid dåvarande Naturvetenskapliga forskningsrådet. Hon fick senare professors namn och promoverades till jubeldoktor 2006. Hon var också hedersledamot av Smålands nation.
Efter sin disputation bytte Lisbeth Fries forskningsinriktning och påbörjade studier av rödalgers näringsbehov. Det var ett högriskprojekt eftersom ingen tidigare hade lyckats med att odla rödalger i artificiellt havsvatten (och i frånvaro av bakterier). Lisbeth gjorde där en pionjärinsats. Det var bioteknik innan det begreppet hade etablerats eller vattenbruk, om man så vill. Hon påvisade algernas behov av specifika vitaminer, liksom bildning och utsöndring av organiska ämnen, vars metabolism och fysiologisk/ekologiska roll studerades.
Undersökningarna krävde extremt rena odlingskärl och på kemikalier av högsta renhetsgrad. Besökare på institutionen fascinerades alltid när de kom in i hennes odlingsrum där lysrör med ljus av väl definierade våglängder inom de blå och gröna våglängdsområdena gav optimala odlingsbetingelser.
Under många år ledde Lisbeth Fries en kurs i algfysiologi för blivande trebetygsstuderande och doktorander, förlagd till Kristinebergs marinbiologiska station, en kurs som var mycket populär och ofta inföll i veckan med hummerpremiären.Lisbeth Fries kom att få ett långt och rikt liv. Vi saknar en kär vän och kollega och minns med beundran hennes insatser.