Nåde den som nämnde Norrland i svepande termer! Då gav Lilian bakläxa med sin vassaste lärarröst. Sörlänningars ofta onyanserade glesbygdsbild av vårt land ovanför Dalälven störde henne. Så det myrmarkshålet trampade man bara ner i en gång.
Själv var hon, trots salongsfiness och intellektuell förfining, gjord av prima nordsvenskt kärnvirke.
Bildningsresan från Vilhelmina fullbordades i Uppsala. Där fann paret Fredriksson sin huvudstad medan England, där de ofta turistade, blev deras andra fosterjord. De var lika rotade i hemmiljön som anglofila i själ och hjärta.
Hon var vitalt fascinerad av ond bråd död och två årtal inramar hennes deckarakademiska levnadslopp. Start som volontär vid planeringen inför Världsdeckarkongressen i Stockholm 1981, målgång 2019 som organisatoriskt delansvarig för vår senaste sammankomst, gissa var!
Väl installerad i vår krets visade hon sig vara ett multifunktionellt guldfynd, ett kap. Hon deltog vid varje möte, ställde upp i styrelser och arbetsgrupper.
Lilian och Fredrik! Tala om Partners in Crime! Skribenter, kulturaktivister, redaktörer, och kritiker som förr hade egen gästhörna på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg.
Oskiljaktiga, sällan sedda bortom en pratlängd från varandra, ibland märkbart omaka. Privat kunde de ryka ihop med blixt och dunder.
Det händer bara i de bästa familjer.
Efter tre års ömsesidig saknad har de äntligen återförenats. Det blir muntert värre ovan där och stundom ett himla liv.
I minnets backspegel avtecknar sig Lilian som vår genres First Lady, självlysande och högst jämförlig med alla de rikskända deckardrottningar som kommer och går, kröns och detroniseras.
Hon gick genom rutan som det heter. Sådan strålkraft fås varken på charmkurser eller via livsstilscoacher. Den är en naturbegåvning.
Karisma är nog det rätta ordet. Carissima Lilian.