Lennart levde under barndomen med sina farföräldrar i Strängnäs. De var fattiga, men deras kärlek uppvägde miljöns torftighet. Böckerna på läroverket betalades av en klasskamrats mor. Han glömde aldrig sin bakgrund.
Studier i statskunskap i Uppsala för professor Hessler, resulterade i en lic-avhandling. Han blev ordförande i SFS. En studentkamrat, Sven Delblanc, beskrev honom senare med orden: ”Lennart hade och har en saklighetens karisma.”
Han blev TCO´s respekterade ordförande 1970. TCO´s ställningstaganden fick då större betydelse. Organisationer, som därigenom såg sina intressen hotade, drev hätska kampanjer där Lennarts person ofta var måltavlan.
Olof Palme presenterade Lennart Bodström som utrikesminister med orden: ”Han är en person med fasta principer, goda nerver och kan stå pall i blåsväder ”. Detta fick han användning för. Han stod starkt upp för Sveriges alliansfrihet. Tvivel om vårt lands avsikter fick aldrig uppstå. Kraven på bevis vid undervattenskränkningar fick aldrig ställas lägre än vid andra kränkningar. Han arbetade målmedvetet för Norden som kärnvapenfri zon.
Som utbildningsminister förstärkte han gymnasiets yrkesinriktade linjer.
Han uppskattades mycket för sina mänskliga egenskaper inte minst av sina regeringskollegor. Lennart var en generös och humoristisk person, mycket uppskattad för sina briljanta middagstal. Han satte en ära i att hålla tacktal till tjänstemän, som gick i pension.
Men framför allt är han ett föredöme för sin politiska integritet. Detta är den gemensamma nämnaren för de ståndpunkter han intog om studiemedlen på sextiotalet, principerna för löntagarfonderna på sjuttiotalet och i u-båtsfrågan på åttiotalet. På alla tre punkterna gav utvecklingen honom rätt. Men medan debatten pågick krävde omgivningen att han skulle ge efter. Detta sätt att förhålla sig är vad det offentliga livet behöver.