Lennart Bodström föddes i Göteborg men växte upp hos sina farföräldrar i Strängnäs. Lennart tog studenten med mycket höga betyg.
I mitten av 1950-talet kom han till Uppsala för att studera. Han blev fil lic 1961.
Vid sidan av sina studier ägnade sig Lennart mycket aktivt och med stor framgång åt studentpolitiken.
Enligt allmän uppfattning var Lennart den ledande profilen vid Studentriksdagen 1958, där studenternas ekonomiska och sociala förhållanden dominerade debatten.
Som ordförande i SFS blev han studenternas representant i den utredning som lade grunden till dagens studiestöd.
Tre dagar efter ankomsten till Uppsala träffade Lennart sin blivande hustru Vanja. De gifte sig 1957. Deras hem, där en trivsam oordning rådde, blev en gästfri mötesplats för vännerna.
Med en tydlig ledarbegåvning valdes han till TCO:s ordförande 1970. Under hans ordförandetid fördubblade TCO antalet medlemmar.
1982–1985 var han Sveriges utrikesminister, en tid som blev ansträngande för honom. Kanske var han för ärlig för att vara politiker. Vid regeringsombildningen 1985 blev han utbildningsminister. Där trivdes han bättre och hans insikter i sakfrågorna kom till sin rätt.
Som Sveriges ambassadörspar i Norge 1989–1993 öppnade Lennart och Vanja sitt hem för gäster från hela världen, och Lennarts vältalighet vann stor beundran. Lennart kunde verka en aning stel i formella sammanhang, men hade en fantastisk humor, som inrymde en stor portion självironi och hans middagstal var omvittnat lysande.
1967 kom Lennart med familjen till Fårö, en plats som alltid fanns i hans hjärta.
Där invigde han alla sina vänners nybyggen och deltog med liv och lust i lek och fest. Politik diskuterade vi sällan.
Lennart var en älskad och kärleksfull pappa med stor fantasi, som uppmuntrad av barnen alltid kunde berätta en saga när som helst om precis vad som helst. Senare i livet hade han alltid ett paket kanelbullar i frysen på Fårö, om något av de nio barnbarnen skulle titta förbi.
Vi som undertecknar dessa rader fick åtnjuta 60 års obruten vänskap med Lennart. Det var en enastående förmån. Vi, liksom alla vänner, kommer att minnas honom med värme och respekt.