Leif tog studenten i Sollefteå, läste kemi i Uppsala och tog där licentiatexamen i biokemi. Vid Umeå Universitet doktorerade han i mikrobiologi och flyttade sedan till Uppsala. Här hade han en särskild forskartjänst vid Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) innan han blev utnämnd till professor i mikrobiologi vid Stockholms Universitet (SU). Leif forskade också en tid i Madison, USA. Han studerade translationsprocessen som är fundamental i alla organismer, patenterade bakteriestammar som överproducerar proteiner av biotekniskt/medicinskt intresse och startade flera biotekniska bolag. Leif publicerade sina vetenskapliga resultat i högt rankade tidskrifter som tex Cell och EMBO J. Han granskade också forskningsansökningar åt NFR och var prefekt och sektionsdekan vid SU.
På fritiden födde Leif upp fåglar och fiskar och framodlade vackra guppyhanar och undulater. Han hade stora akvarier som ibland sprack till barnens stora förtjusning då de kunde plaska omkring i stövlar i vardagsrummet. Han förblev akvarist i hela sitt liv. Leif spelade piano och det var en ynnest för oss vänner att få njuta av hans spel.
Leif och undertecknade träffades under en rast vid första lektionen i kemi 1961 i Uppsala. Vi kände genast att vi ”hörde ihop” och vänskapen har upprätthållits sedan dess trots att vi har verkat på olika platser i världen. Vi fågelskådade ofta även om Leif hade preferens för sena mornar. Linné inspirerade oss att resa i hans fotspår till Öland, Gotland och Lappland (Sarek). Vi bestämde oss tidigt att gör en resa som inte Linné hade gjort - en safari till Östafrika. Från samma trånga fjälltält hörde vi ljungpiparens vemodiga vissling i Sarek och lejonens rytande i Serengeti.
Leifs fantasi gjorde att våra diskussioner berörde olika intressanta områden. Han älskade sin familj och det var alltid trevligt och stimulerande att besöka hemmet mycket tack vare Anette. Han var en sann vän och varm människa som nu lämnar ett stort tomrum.