Lars Peterson kom till Katedralskolan som lektor i fysik och matematik höstterminen 1964. Han avgick med pension 1989 efter 25 år av framgångsrik lärargärning. Han blev huvudlärare i fysik och föreståndare för fysikinstitutionen under andra hälften av 1970-talet.
Som många andra av skolans lärare var Lars Peterson verksam inom lärarutbildningen i anslutning till Lärarhögskolan. Han var försöks- och demonstrationslärare och höll en mängd demonstrationslektioner i fysik. Periodvis tjänstgjorde han också som metodiklektor i fysik. Han handledde under åren ett stort antal lärarkandidater i fysik och matematik. Man kan säkert säga att han som lärarutbildare har spelat en mycket stor roll för utvecklingen av fysikämnet i den svenska gymnasieskolan från och med andra hälften av 1960-talet och fram till våra dagar.
Flera faktorer bidrog till att Lars Peterson var en så framgångsrik lärare och att han var så tongivande i kollegiet. Han var en hängiven pedagog, som älskade att undervisa. Det är betecknande att en av de senaste gångerna vi träffades berättade Lars att han höll kurser i astronomi på Gotland. Då hade han för flera år sedan fyllt 80 år. Till detta skall läggas gedigna kunskaper i de ämnen i vilka han undervisade. Lars Peterson hade en omfattande humanistisk bildning. Hans lektioner förde ut eleverna på spännande resor i naturvetenskapens och humanismens världar. Han hade också en härlig och särpräglad humor som ofta kom till uttryck i många sammanhang, inte minst under lektionerna. Han var västgöte och kunde sin Västgöta-Bengtsson. Eleverna såg fram emot Lars Petersons lektioner – de visste att de skulle lära sig mycket, samtidigt som de trivdes.
Det är betecknande för Lars Petersons ledaregenskaper att han någon gång på 1970-talet – oklart exakt när - lyckades ”lura med sig” en stor del av kollegiet på teaterresa till Skövde. . Det spelades musikteater, nämligen My Fair Lady på västgötska. Resan blev en stor succé och ett långvarigt samtalsämne i kollegiet.
Vi minns en skicklig lärare och en härlig kamrat.