Vi, Lars vänner i Kräftans Vänkrets, känner djup sorg och saknad men också stor tacksamhet för alla de år vi fick dela med vår ”Pålle”.
Lars kom till Uppsala 1979 som nybliven specialist i kirurgi. Några av oss blev grannar och klassföräldrar i Valsätra, där vi tillsammans levde med barnens klassutflykter, scouthajker, sångkörer som S:t Ceciliakören, skidåkning med Gunillasvängen, skogsmullar, lussefiranden samt med Caprice-köande och middagar. Lars missade aldrig en Caprice och själva köandet var ett måste.
Med tiden försvann barnen ut ur boet. Vänkretsen kom så småningom att utvidgas och aktiviteterna fick en mer vuxen karaktär. Kräftfesten på Ljusterö blev en årlig högtidsstund. Kräftans Vänkrets, KV, föddes och vänskapsbanden fördjupades.
KV blev för Lars och oss andra ett tillfälle där vi fick träffas för att umgås, sjunga och leka samt för att njuta av bordets gåvor. Med tiden kom KV att göra resor med besök i musikens högborgar såsom nyår i Wien, passionsspelen i Oberammergau, Aida i Verona och opera i Dalhalla och senast på Ljusterö vid dess operafestival.
Lars hade ett varmt hjärta och stort engagemang för sina patienter. Även för sina vänner ställde han alltid upp och hjälpte oss med hälsobedömningar och lotsning inom sjukvårdssystemet.
Vi i KV hade lyckan att ha ”Pålle” med i alla våra aktiviteter trots att hans kalender alltid var hårt intecknad; hans mantra var att alltid fullfölja vad han lovat!
När vi fick dödsbudet var vi i KV alla på väg att träffas för en av de återkommande middagarna där Lars och Lena skulle ha varit med. Vi samlades i stillhet och mindes alla glada stunder med vår ”Pålle”, som lämnar ett stort tomrum efter sig i vår vänkrets.
Vårt varma deltagande går nu till Lena och barnen med familjer.