Lars Olof Lodén, denne bildade och språkkunnige äldre herre, var vår uppskattade granne de senaste 15 åren. Han hade ett rikt liv. Astronomin, som var hans stora hobby, blev hans yrke. Genom den träffade han livskamraten Kerstin, som avled 2009. Forskningen förde dem utomlands under långa perioder. Minnena från Capri, Sydafrika, USA och Chile var starka och goda. Särskilt tiden på Capri gjorde djupa intryck. Lars Olof övertalade övriga familjen att göra ett återbesök på ön 2014, då 60 år gått. Vid hemkomsten berättade han nöjt att han blivit klippt av sonsonen till sin gamle frisör. Det var nog ett styvt jobb, för Lars Olof hade låtit håret växa i väntan och längtan inför resan.
Andra skribenter kan bättre vittna om Lars Olofs vetenskapliga insatser. Doktorsgraden vid Stockholms universitet 1961 följdes av professur i Uppsala 1970. De sakkunniga framhöll då hans noggranna undersökningar och den osedvanligt stora omfattningen på de observationer som låg till grund för hans forskning. Han hade skaffat sig stor förtrogenhet med moderna instrument och även konstruerat apparater. Ett par år tidigare hade han gett ut den populärvetenskapliga boken ”Tid”. Olika kulturers tideräkning och kalenderväsen fascinerade honom. Från 1970-talet till -90-talets slut svarade han för astronomin i ”Bra Böckers Lexikon”, som i fyra upplagor och med rullande uppdatering gavs ut i över 600 000 exemplar, en imponerande folkbildande prestation.
På senare år, under den tid vi var hans vänner, älskade Lars Olof att resa och att gå på opera! Vi brukade skoja om att han gav sig ut på operaturné, att han numera fascinerades lika mycket av scenens stjärnor som av himlavalvets. Han visste vad som spelades och vad som fick fina recensioner. Singapore lämnade starka intryck, så dit återvände han, i komfortabel business class på uppmaning av de kloka barnen. Under en vecka i München hann Lars Olof lätt med fem olika föreställningar, där och i norra Italien.
Lars Olof tog inte till stora ord och yviga gester för att göra intryck. Den som inte kände honom kunde säkert uppfatta honom som reserverad och kanske distanserad. Men det intrycket var bedrägligt. Efter de inledande orden var han intensivt närvarande i samtalet, engagerad, nyfiken och nöjd över de träffsäkra kommentarerna som den uppsluppna konversationen ofta resulterade i. Vi minns honom med tacksamhet och glädje.