Lars föddes 1936 i Västerås. Efter studentexamen i Västerås blev han fil lic 1961 och fil dr i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1979. År 1966 återvände han till Västerås. År 1983 flyttade han till USA, där han blev professor vid University of Texas i Austin. Sedan 2005 var han bosatt i Stockholm.
Lars hade fler uppdrag och utmärkelser än vad som kan nämnas i en kort artikel. Han skrev i BLM (där han var redaktör 1962–1972), Svenska Dagbladet och Expressen. Han var bland annat korresponderande ledamot av Akademie der Wissenschaften und der Literatur i Mainz och ledamot av Akademie der Künste i Berlin. Bland övriga utmärkelser han tilldelats återfinns bland annat De Nios Stora Pris 1990, Svenska Akademiens nordiska pris 2014 och Thomas Mann-priset 2015.
Lars var en lärd, vital och inspirerande personlighet. Under det tidiga 1960-talet i studentmatlaget hördes hans stämma tydligt när han snabbt, intensivt, rörligt och övertygande engagerade sig i diskussioner i de mest skilda ämnen. Hans beläsenhet var redan då imponerande.
Lars ovanligt breda och skiftande författarskap omfattade såväl romaner och poesi som essäistik och dramatik. Han översattes till en rad olika språk, och på tyska i synnerhet finns så gott som hela hans produktion tillgänglig. Här skall endast nämnas tre genomgående drag: hans inlevelse i världar långt skilda från hans egen, hans ömsinthet för små och förbisedda och hans förmåga att avlocka ett landskap dess hemlighetsfulla egenskaper, främst det västmanländska landskap där den djupaste hemtamhet oväntat kunde öppna för en lika djup existentiell svindel.
Lars var hemma i Berlin och Västerås lika väl som i Austin, Texas, där hans båda yngsta barn vuxit upp. Men om somrarna levde han i Västmanland, i det Väster Våla som går igen i flera av hans böcker. Sedan 2006 delade han somrarna mellan Västmanland och hustruns Säm i norra Bohuslän, ett landskap som han lärde sig älska och där han kunde måla och arbeta med träskulpturer, som han även ställde ut i Berlin. Under senare år tillkom Nyhyttan vid Hörendesjön och villan i Norberg, där han kunde samla sin stora familj. Han var en älskad morfar och farfar.