Lars-Erik Hagblom arbetade många år i Upsala Sparbank. Han var intendent där och blev senare direktör i banken. Vid sidan av bankarbetet var han förtroendevald politiker, främst inom brandförsvaret och civilförsvaret men även inom kulturen.
Jag mötte Lars-Erik i början av 1980-talet. Vi båda hade då blivit förtroendevalda och hade fått uppdrag i Uppsala brandförsvars politiska nämnd, vid den tiden kallad Räddnings- och beredskapsnämnden. Under flera mandatperioder innehade vi växelvis roller som ordförande eller vice ordförande.
Vi representerade olika politiska partier. Det innebar emellertid inte att det per automatik rådde väsentliga åsiktsskillnader. I själva verket var vi så gott som alltid överens. I nämnden var det således sällsynt med meningsskiljaktigheter. Vi ansåg att vårt uppdrag var till sin natur sådant att det framstod som lämpligt och naturligt att i stället för politisk strid skulle vi söka samförstånd, konsensus. Medborgarnas väl och ve borde stå i centrum. Denna vår gemensamma inställning var fruktbar.
Vårt goda samarbete och klarsynen hos brandförsvarets yrkesmässiga ledning möjliggjorde den positiva utveckling som Uppsala brandförsvar genomgick under denna tid. Då togs bland annat de viktiga besluten om tre nya heltidsstationer, byggandet av Viktoria (anläggning för utbildning, övningsfält och brandstation). En annan betydelsefull sak var även initiativet om en årlig nationell brandkonferens som brandförsvaret var grundare av. Konferensen lever fortfarande.
Lars-Erik gjorde stora insatser som politisk ledargestalt inom brandförsvaret. Han var klok och omdömesgill med medborgarnas bästa ständigt för ögonen. Lars-Erik var humoristisk och lätt att samarbeta med. Kamratkretsen inom brandförsvaret i Uppsala brandförsvar känner stor sorg och saknad.