Lasse växte upp och utbildade sig till öronläkare i Uppsala. 1961 skickades han av dåvarande docenten Gunnar Aschan till en av dåtidens främsta mellanörekirurger, Fred Guildford, för att på dennes klinik i Houston, USA sätta upp ett balanslaboratorium. Samtidigt fick Lasse under ett halvårs tid möjlighet att följa Guildford i hans öronkirurgiska arbete. Hemkommen till Uppsala satte Lasse själv igång med att tillämpa vad han sett. Resultaten blev utmärkta och överlägsna vad som dittills setts i Sverige. Lasses fortsatta verksamhet som öronkirurg har gagnat ett stort antal patienter med alltifrån hörselgångsproblem, trumhinne-hörselbensskador - s.k. pärlcystor och bensjukdomen otoskleros och till de de mest avancerade fallen inom vårt gebit - olika former av tumörer och missbildningar. Som kirurg hade Lasse den rätta kombinationen av gott omdöme, noggrannhet, entusiasm och uthållighet för att nå resultat av yppersta klass.
När den dynamiske Gunnar Aschan utnämndes som förste professor och chef vid Öronkliniken i Linköping 1968 följde Lasse med. Här byggde han upp ett mellanörekirurgiskt centrum av högsta klass. Fall skickades till Lasse från hela Norden. Han började också i samarbete med neurokirurgerna att operera skallbastumörer. Outtröttligt och envist kämpade Lasse för att få resurser till sin verksamhet. Som lärare vid mikroskopet och vid otaliga kurser på hemmaplan och utanför, fick Lasses principer stort gehör inom hela landet och ut i Skandinavien. Han var också en av grundarna till Svensk Öronkirurgisk Förening där Sveriges öronkirurger årligen träffas.
1988 återvände Lasse till Öronkliniken i Uppsala där han och medarbetare skapade ett avancerat öronkirurgiskt centrum och dit många patienter skickades, även långt utanför regionen. De sista åren före Lasses sena pensionering 2001, arbetade han vid Elisabethsjukhuset i Uppsala där han fortsatte med avancerad kirurgi. Lasses pionjärarbete lever kvar både i Linköping, Uppsala och vid många svenska öronkliniker genom den verksamhet som fortfarande baseras på Lasses principer. Lasse var inte intresserad av en akademisk karriär. Hans intresse stod till kliniken och att hjälpa patienter. Diagnostik och terapi drev han till det yttersta och det yppersta. Hans samarbete med duktiga neurokirurger, röntgenläkare, narkosläkare var viktigt för att nå dit.
Som ett bevis för all den teoretiska och praktiska kunskap som han bibringat oss, utnämndes Lasse till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet 1995. Som han själv kommenterade det - ” mitt senkomna och oväntade uppstigande på Parnassen”.
Vi, liksom tusentals patienter, upplever det som ett privilegium att ha fått möta en lärare, kollega och doktor som Lars Ekvall.