Hon arbetade på Televerket i Ånge och hade anknytning till Uppsala genom sin släkt.
På höstloven hälsade jag på mormor Kerstin och morfar i stugan. Då lagade Kerstin fantastisk mat. Favoriten var pannbiff med potatis. Allra godast blev det förstås med älgköttfärs från släktingarna. Medan morfar arbetade med stugan och på tomten satt vi inomhus och mormor lärde mig spela kort: finns i sjön, femhundra eller vanlig femkort.
Kerstin hade arbetat på Televerket och hon ordnade med all hemelektronik och alla förbindelser till stugan och i hemmet. Tidigt skaffade hon mobiltelefon och datorer med Internet trots att hon gått i pension och tillhörde en generationen där vissa var mindre intresserad av digitaliseringen än andra. Kerstin var snabb att lära sig och var intresserad av den nya tekniken. Kerstin hade sinne för logik och struktur. Hon spelade också piano.
På datorn kunde hon dessutom ägna sig åt släktforskning. Med hjälp av släktforskningsprogrammet kunde hon forska långt tillbaka i historien. Då lade hon grunden för det som finns att veta om vår släkt. När jag själv började läsa i Uppsala var mormor stolt. Hon hade släkt därifrån och tyckte att det var roligt.
Kerstin var alltid lugn men hade pondus. Hon höll reda på hur släkt och vänner hade det. Hon var intresserad av människor.
Jag är tacksam över att ha fått lära känna henne och tagit del av hennes sätt att ta sig an livet.