Vi träffades på arbetsplatsen, där vi utvecklade mikroelektronik, en bransch som på 80-talet andades framtid. Kenneth var engagerad i arbetet som konstruktör och i företagets idrottsförening var han drivande. Kenneth var fram till sin plötsliga bortgång den 21 augusti en sammanhållande kraft i många vänkretsar.
Ett av Kenneths intressen var fjällvandring, i år skulle vi fira 30-årsjubileum i vandringsgänget. Intresset av vandring hade sin grund i gemenskapen och distansen från vardagen, något vi ofta återkom till i de tysta bergen.
Vi kom att jobba nära varandra i perioder under 90-talet på det stora telekombolaget, där allt från strategier till leveranser var uppgifter vi hanterade. Kenneth hade lätt för att driva/anta nya utmaningar, hans förmåga att se och ta människor bidrog starkt till att det blev lyckade resultat. Kenneth uppfattades som glad, positiv och trygg i tuffare förändringar och blev på det sättet en betydande kraft i att komma vidare.
En av Kenneths styrkor var att bygga relationer och skapa tydlighet och under sina sista år verkade han framgångsrikt som försäljningschef
Kenneth var alltid inkluderande i de många sammanhang han deltog i, vår sista dialog handlade om en träff i whiskysällskapet. 3 dagar efter hans bortgång träffades gänget, vi mindes och umgicks i Kenneths anda.
Idrotten var alltid nära, Kenneth var den som spelade in sportspegeln medan han själv spelade match.
Mina tankar går till Kenneths livskamrat, de träffades för 33 år sedan. Kenneth och Lena är ett begrepp och deras sfär kändes alltid varm och positiv. Lika och olika samt mycket jämlika, delade de allt från att köra traktor till matlagning. Resor med vänner och släkt var ett betydande inslag samt att gemensamt förbättra hus och trädgård. Tillsammans skapade de en stor, varm umgängeskrets.
Mina tankar går även till Kenneths syskon och far.