Karl Johan var min bästa vän och en kär vän till familjen. Saknaden är enorm. Våra middagar med samtal om vardagliga händelser. Våra resor till Eckerö med alltid nya uppgifter kring kyrkor och byggnader på bussresan till Grisslehamn och snaps och smörgåsbord på färjan. I gymnastikklubben och det vänskapliga pratet mellan kamraterna. Saknaden av pyttipanna och en öl hemma hos honom efter gymnastiken. Skrattet, gesterna och lugnet som var så typiska för Karl Johan och de ömsesidiga telefonsamtalen om vi inte hörts av på ett tag.
Två kvällar innan Karl Johans bortgång var Björnligan samlad hemma hos honom på middag. Björnligan är kollegor som under vår aktiva tid samarbetat kring frågor om samhällsplanering, byggnader, kulturminnesvård och naturvård. Det var Björn, Ingvar, Fredrik, Lennart, Christer, Mattias, Håkan och jag. Karl Johan hade gjort en soppa, helstekt kött och rostat grönsaker. Efterrätten den klassiska kakan med röda vinbär från hans kära Taxnäs. Kvällen var lugn och trevlig som alltid.
Kvällens tema var Uppsala växer med 33 000 bostäder i Gottsunda och Bergsbrunna. Karl Johan hade skrivit en text som inleddes:
"När staten bjuder upp till gentil dans med löfte om både det ena och det andra då tackar Uppsala ja och svävar ut i en dans som med lite förnuft inte kan sluta på annat sätt att man bygger bort mycket av det som är Uppsala i dag. Vad det är fråga om är ett icke gripbart intrång i ett landskapsrum som rymmer kulturmiljöer som är signifikativa för centrala Uppland."
Så typiskt för honom att så enkelt formulera ett förhållningssätt som påverkar oss alla.