De tidigaste minnena av Fredrik går tillbaka till tvåbetygsseminariet i litteraturhistoria i det gamla huset på Villavägen i början av 1960-talet. Den reslige och talföre litteraturvetaren, som också var handbolls- och rugbyspelare och tidvis verksam som skådespelare i Kammarteatern, stack onekligen ut bland de andra.
Fredrik skulle efter avslutade humaniorastudier under ett antal år verka som förlagsman, blev sedan på 1980-talet frilansande konsult, översättare och författare i kompanjonskap med hustrun Lilian.
Intresseområdena var många. Känslan för hemstaden skulle avsätta ett flertal böcker från ”Där kajorna tala latin” till Gunnar Wennerbergs gluntar, vilket resulterade i kommunala hedersstipendier, medaljer och andra utmärkelser. Kärleken till katter essäboken ”Det nattliga, kattliga, evigt ofattliga”.
Det decennielånga engagemanget i Svenska deckarakademin avsatte likaledes rader av artiklar och böcker, ett oräkneligt antal översättningar och årliga framträdanden på Bokmässan i Göteborg.
Fredrik var en genuin sällskapsmänniska, förtjust i mat och dryck, road av lekar och upptåg, för vilka han fick utlopp i ett otal föreningar, samfund och ordenssällskap och inte minst i det vackra och gästfria hemmet på Drottninggatan och Nedre Slottsgatan med kattkalas och tävlingar i stadskunskap.
Vetandet var stort och brett, när det gällde den anglosaxiska världen närmast outtömligt, allt lätt buret, från friidrott och fotboll till Dante och Shakespeare. Resenären var lika hemma i Venedig som i San Sebastian. De årliga sommarutflykterna längs Themsen eller franska kanaler avsatte varje år till jul en spirituell reserapport till vänner och kolleger.
Fredrik hade sist men inte minst en stor begåvning för vänskap, utgjorde tillsammans med Lilian själva navet i en stor vänkrets, hos vilken saknaden kommer att vara stor. Ett väl använt liv har fått ett alltför tidigt slut.