Karl-Eriks far hette Erik Andersson Spåls, ett namn taget efter Spålsgården i Sunnanäng nära Leksand i Dalarna. Modern hette Alma Kristina Johansson. De fick döttrarna Irma, Linnea, Brita, Astrid, Greta, Anna samt sönerna Karl-Erik, Stig och Sven-Olof. En fjärde son dog i tidig ålder. Fadern försörjde den växande familjen som murare. De bodde en tid i Älvkarleby men flyttade senare till Gamla Uppsala.
Karl-Erik gick i 6-årig folkskola. Fyllda nio fick han jobb i Nya bageriet. Han högg ved till dess ugn på fritiden efter skolan. Vid 16-17 år började han som lärling hos Möllers finkonditori. Han lärde sig att göra tårtor och bakelser. Mandelbottnade biskvier med chokladöverdrag blev hans specialitet.
Karl-Erik fick två års militärutbildning under kriget. Han ansvarade för koktrossen och arbetade i skift med 14 mannar. De hade eget slakteri och bageri. Som soldat patrullerade han längs norska gränsen. Efter kriget arbetade han hos Wiva bageri på Kungsholmen i Stockholm. Sedan hos Uppsala brödfabrik. Han rönte uppskattning för sin duglighet och blev förman. Han uppvaktade Marianne Sundman och i september 1952 föddes sonen Johnny. Det var ett hårt slag när Marianne avled 1970.
Karl-Erik var initiativrik Han öppnade en handelsbod på Eriksgatan i Uppsala, där han sålde grönsaker och fisk samt julgranar. Han lärde känna Arne Johansson, kallad Möbel-Johan, med verkstad i Björklinge och affär i Stockholm. Karl-Erik lutade av färg och fernissa på möbler och slipade träet så att dess naturliga färg kom fram.
Periodvis körde han runt Mälaren i bil och sprutmålade lador och hus med rödfärg från en kompressor med slang. Han bytte takpannor på hus och kyrktorn. I Järlåsa tappade han balansen och föll sex meter ned på marken. Han fick en kronisk smärta i ena lårbenshalsen och började halta. Läkarna ville steloperera benet men Karl-Erik nekade. På 90-talet blev en operation i Växjö med ny teknik lyckosam. Han kunde dansa mer obehindrat.
Han målade och tapetserade Blåbandsförbundets fjällstuga i Sälen med en vän från Uppsala. Karl-Erik blev 1974 medlem i Uppsala Blåbandsförening. Han invaldes i styrelsen 1982 och var dess ordförande i 25 år. Löfteseden för medlemskap i Blåbandsförbundet - att med Guds hjälp avhålla sig från alkohol och andra droger - var inte något problem för Karl-Erik. Han var troende och blev i mars 1973 döpt i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han var alltid påläst i kyrkans söndagsskola för vuxna och bidrog med värdefulla inlägg. Karl-Erik var en av de främsta drivkrafterna i kyrkans verksamhet. Han visade stor omsorg om de familjer han besökte som hemlärare. Hans favoritpsalm var O, store Gud av Carl Boberg.