Karl-Erik "Figge" Fichtelius föddes i Stockholm 1924 och tog studenten i Härnösand. Han studerade medicin i Uppsala och påbörjade samtidigt forskarstudier inom ämnet histologi, vilket ledde till läkarlegitimation 1952 samt docentur 1953. Figges forskning kretsade kring lymfocyter och lymfoida organ och deras betydelse för immunsystemet och ledde till att han blev professor i Uppsala 1962.
Figge var en sann forskarnatur och sökare och hans studier av immunsystemet och dess utveckling under evolutionen ledde vidare till tankar kring människans ursprung och utveckling. Något överraskande för många lämnade han sin professur 1971 och sökte sig vidare som distriktsläkare till ångermanländska Skog. Här fortsatte han sitt författarskap med titlar som bland annat "Människoläkarboken" och "Medicinkyrkan", som belyser sjukvården och det komplexa i samspelet mellan naturvetenskapliga framsteg, etiska frågeställningar, prioriteringar och ekonomisk-politisk styrning å ena sidan och patientens förväntningar och behov å den andra.
Som avkoppling sökte sig Figge ofta ut i naturen och under mottot – vill man ha roligt måste man anstränga sig en smula – samlade han som lekledare barn, barnbarn, medarbetare och vänner till äventyr, från fjäll till hav, på is och snö såväl som öppet vatten, gärna i kanot. På hans initiativ startade bland annat kyrkpaddlingen i Nordingrå och Uppsalastudenternas vådliga färder i fantasifarkoster utför Fyrisån på Valborg.
Vi som fått ha Figge som mentor minns med särskild glädje och tacksamhet hans intellektuella framtoning och ifrågasättande rebelliska attityd, där han hela tiden försökte ”tänka utanför boxen”. Figges aforismer och metaforer kommer att leva länge än.