Kajsa studerade geologi och geografi vid Stockholms Högskola och disputerade 1971 på en avhandling om kvartärgeologi i Jämtland. Hon fick senare tjänst hos Boliden i Garpenberg, där även hennes make Gunnar arbetade. Då bolaget 1986 lade ner sin prospektering i Bergslagen lämnade paret sina tjänster för att frilansa som folkbildare i geologi.
Kajsa gav föreläsningar och skrev tillsammans med Gunnar broschyrer och populära hållna läroböcker om geologi. 2005 utkom deras bok "100 geosites in south Iceland", författad tillsammans med vännen Elsa Vilmundardóttir. Kajsa var en mycket duktig fotograf och dokumenterade bland annat vulkanen Surtseys födelse. En betydande insats för geologin gjorde hon i Vetenskapsakademiens Nationalkommitté för Geologi, där hon var en drivande kraft bakom instiftandet av Geologins dag.
En annan viktig insats var då hon och Gunnar grundade Naturforum i Garpenberg. Företaget har anordnat många resor på temat geologi, särskilt vulkanologi, världen över, till exempel till Island och Hawaii. Resorna har blivit mycket populära och samlat många deltagare, som återommit år efter år.
Kajsa Erikssons arbete med att sprida kunskap om geologi ledde till att hon utsågs till Årets geolog 1997, första gången denna utmärkelse delades ut. Hon var mycket vänfast. Många av oss träffade henne redan under studietiden och har bibehållit kontakten. Vi minns med glädje och saknad de trevliga stunder och intressanta exkursioner som hon initierade. Det är svårt att fatta att hon, som var så full av liv och inspiration, inte längre finns bland oss.