Karin Johannisson föddes i Lund 1944. Efter gymnasiet studerade hon vid Uppsala universitet och disputerade i ide- och lärdomshistoria 1974, blev docent i samma ämne 1980 och tilldelades av Humanistisk-samhällsvetenskapliga rådet en forskartjänst i medicinsk historia 1985. Karin Johannisson utvecklade och etablerade medicinhistorisk forskning vid Uppsala universitet och efterträdde 1997 Gunnar Eriksson på lärostolen i idé- och lärdomshistoria.
Hon har vid sidan om och i samklang med sin forskning framgångsrikt verkat som författare, rönt stor uppmärksamhet och uppskattning i omvärlden och prisbelönats vid många tillfällen de senaste åren. Dessa insatser har uppmärksammats utförligt i minnesteckningar i olika media. Här vill vi särskilt påminna om Karin Johannissons omfattande bidrag i det ständigt pågående kollegiala arbetet att utveckla Uppsala universitet.
Redan som ung forskare fick hon i uppgift att med anledning av universitetets 500-års jubileum 1977 skriva en kortfattad skrift om universitetets historia: Levande lärdom, som blev mycket uppskattad. I slutet av 1990-talet bad vi henne att bli s k rektorsråd för kultur och traditioner. Som sådan deltog hon 1997-1998 i de diskussioner inom universitetsledningen som gällde universitetets framtid och bevakade dessa frågor. Hon var i flera år ledamot av universitetets akademiska senat, ett organ som bl a bevakade det kollegiala inflytandet i planeringen av universitetets framtid. Hon var lärarrepresentant i konsistoriet under perioden 2003-2006.
Karin Johannisson var en allvarlig person men livlig, charmerande och stimulerande i diskussionerna om Uppsala universitet. Hon hade ofta en egen och intressant infallsvinkel på den aktuella frågeställningen. Det känns sorgesamt att vi inte längre kommer att möta henne vid cykelstället i Engelska Parken för några kommentarer om tillståndet inom universitetet och i världen inför eller efter den akademiska arbetsdagen.
Vi är på universitetets vägnar tacksamma för Karin Johannissons insats för vår Alma Mater.