För drygt sju år sedan välkomnade vi med stor glädje Karin i vår bokcirkel. Hon kom att berika våra diskussioner och blev en viktig och betydelsefull person i vår gemenskap.
Vår samvaro har utgått från att vi är intresserade av litteratur, av att analysera det vi läst och dra slutsatser, något som vi har gemensamt från våra respektive forskningsområden. Men det har också vuxit fram en sann vänskap i gruppen, en vänskap som förutsätter ett stort förtroende för var och en som ingår. Genom det förtroendet öppnas möjligheten för samtal kring det som är viktigt och svårt. Det är det som gör samvaron så värdefull. Detta har hela tiden präglat vår grupp. Karin kommer inte längre att vara med, men hennes sätt att tänka kommer även framgent att påverka oss.
Våra träffar började alltid med boken vi läst, men därifrån var steget inte långt till samtal om livet och allt som ryms i detta. Med sin genuina nyfikenhet på livet och människorna, och med sin stora bildning, bidrog Karin mycket till att samtalen blev så givande. I bokcirkelns slutna lilla värld har vi avhandlat stort och smått, ofta med Karin som vänligt pådrivande, frågande, utvecklande, reflekterande. Med sin stora beläsenhet kunde hon tillföra referenser från vitt skilda håll och foga in dem i ett sammanhang. Hon var också generös med sina egna livserfarenheter. På så vis stannade vi inte vid det triviala utan kom vidare, såg mönster och mening. Vi hade ofta svårt att slita oss.
Karin hade den sällsynta egenskapen att få andra att känna sig som den enda. Känna sig sedd, hörd, utvald. Vi kommer att sakna hennes empati, värme, glädje och närhet till skratt.