Karin Johannisson var sedan några år pensionerad men ända till i somras, och trots sjukdom, var hon aktiv vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Vi sörjer nu en inspirerande kollega och en god vän.
Karin utbildade sig i Göteborg och disputerade 1974 i idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Som första kvinna blev hon professor i ämnet 1996. Då var hon redan ett känt namn. "Den mörka kontinenten" (1994) innebar ett formidabelt genombrott både för henne som forskare och för medicinhistoria som specialitet. Hon var en av landets inflytelserikaste humanistiska forskare. Som fixstjärna för medicinhistorisk forskning kan hennes insats inte överdrivas. Genom sina många uppdrag för myndigheter och forskningssamhälle, och en alltmer omfattande verksamhet som författare och föredragshållare, var hon en suverän företrädare för hela universitetet och den humanistiska kunskapen i stort.
Den epok Karin framför allt ägnade sitt breda författarskap var moderniteten. Perioden 1880 till 1940 blev en spegel där vår tids frågor om sjukdom, normalitet och normer blev synliga. Hennes sena verk, fram till "Den sårade divan" (2015), bildar tillsammans en meditation över hur våra sätt att betrakta och behandla kroppen bestämmer vilka vi är.
Karin var en sann intellektuell, lika intensiv och lyhörd i samtal som i sina texter. Hennes allvarliga värme i mötet med andra och seriösa attityd till arbete gjorde henne till ett föredöme för oss andra. Hennes unika röst, som också inspirerade många generationer studenter, uppstod ur mötet mellan idéhistorisk forskning, litteratur och ett aldrig sviktande fokus på samtidens mest brännande frågor.
Vi som fick förmånen att lära känna henne kommer att tala om henne ofta.
För vännerna och kollegerna vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria,