Jonas Blomberg växte upp i Göteborg, där han tog sin läkarexamen och disputerade för doktorsgraden. Hans intresse för virusforskning vaknade redan då han var student och vidareutvecklades under hela hans professionella liv. Det var främst de fascinerande s.k. retrovirus, som han ägnade sitt huvudintresse. Detta ledde honom tidigt till ledande retrovirusforskare vid U.S. National Cancer Institute utanför Washington DC. Efter 3 år i USA flyttade han till Lund och blev docent i klinisk virologi.
1996 utlystes vid Uppsala universitet den första professuren i klinisk virologi, som Jonas sökte och tillträdde. Han insåg tidigt värdet av s.k. realtids-PCR för mikrobiologisk diagnostik av nytta för många patienter. Det speciella med Jonas var hans biokemiska skolning kombinerad med klinisk virologi och stor nyfikenhet.
Under sina år i Uppsala – de sista åtta åren som emeritus – var han huvudhandledare för ett stort antal doktorander, och hans internationella publikationslista var omfattande. Han utvecklade nya brett målsökande tekniker för att påvisa mikroorganismers specifika gener och deras antikroppar. Det projekt han var mitt uppe i, då han tragiskt rycktes bort, gällde möjliga infektionsorsaker till den gåtfulla sjukdomen myalgisk encefalomyelit, som leder till långvarig utmattning.
Jonas var vänlig mot alla. Han hade dessutom en stor komisk ådra, som förgyllde många evenemang och aktiviteter. Han var sportig och joggade många gånger till jobbet. Om somrarna trivdes han bäst vid havet i familjens stuga i Grebbestad.
Genom Jonas Blombergs bortgång har svensk klinisk virologi mist en framstående och oförtröttligt aktiv och generös forskare och många även en genuin vän.