Johnny Löfling

Vår vän sedan länge, Johnny Löfling, insomnade stilla i sitt hem på nyårsdagens afton. Johnny skulle ha fyllt 60 i vår. Han efterlämnar far, syskon med barn.

Dödsfall2015-01-29 08:00

Trots att Johnny sedan 40 år tillbaka, genom en bilolycka, var rullstolsburen kämpade han på med en obruten aptit på livet. Under de senaste åren kände han dock att krafterna sinade, men han var fast besluten att komma tillbaka i gammal god form. Nu blev det inte så.

På grund av sitt handikapp fick Johnny ändra sina planer från en karriär som kylmontör till studier på kulturvetarlinjen där han avlade en filosofie kandidatexamen med inriktning mot historia och idéhistoria. Efter examen anställdes Johnny som kanslist på kulturvetarlinjens kansli där han gjorde utomordentliga insatser var en uppskattad medarbetare.

Johnny hade ett stort kontaktnät och ett brett socialt kontaktnät. Alltid beredd till diskussion och väl påläst i många frågor utkämpade vi många debatter vid köksbordet. Han hade alltid fakta och argument för sina ståndpunkter, även när de kunde vara nog så kontroversiella.

Historia och etnografi var några av Johnnys stora intressen. Han hade stora kunskaper i militärhistoria och ett betydande bibliotek med denna inriktning. Det etnografiska intresset kom främst att handla om Nordamerikas indianstammar. Även inom detta område förvärvade Johnny betydande kunskaper och stor beläsenhet och hans indignation var stor över hur dessa behandlats under historiens lopp.

2003 kom så Sujoncla Turning Hawk, alias ”Alice”, in i Johnnys liv. Hon var en liten irländsk terriertik, uppkallad efter sioux-krigaren Turning Hawk, som spelade en avgörande roll vid slaget i Little Big Horn. Det var inte kärlek från första mötet, men Alice och Johnny blev under tiden oskiljbara och hon kom att betyda mycket för honom. Alice delade nästan allt med Johnny. Om Johnny satt och läste vid köksbordet satt Alice på en stol bredvid och tittade med intresse ned i boken.

Och så var det torpet i Gyllby som Johnny förvärvade under 1990-talet. Han hade stora planer och satte det i stånd med hjälp av vännerna Tobbe och Jonas för att nämna några. Med den varsamma renoveringen utvecklades torpet till en liten klenod. Han hade ambitionen att flytta dit, men krafterna svek tyvärr. Dock gav han inte upp tanken och så sent som i december talade vi om vad som skulle göras till våren.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!