Mitt första mötet med Johan Söderhjelm skedde inför hans 70-årsdag. Han skulle intervjuas för UNT:s familjesida och vi hade stämt möte på hans dåvarande arbetsplats, Johanssons bokbinderi på Sysslomansgatan i Uppsala. Det kom att bli ett ovanligt minnesvärt möte.
Trots kraftigt nedsatt hörsel och stora talsvårigheter fascinerade han mig från första stund med sitt älskvärda och charmerande sätt och sin berättelse om ett annorlunda och spännande livsöde.
Han föddes i Helsingfors 1927 som nummer två i en syskonskara på tre. Hans far var en framstående industriman och politiker och i flera omgångar Finlands justitieminister.
Tidigt upptäcktes det att Johan Söderhjelm hade en allvarlig cp-skada. Sedan läkare bedömt att det skulle var bäst för honom flyttade han vid tio års ålder hemifrån till ett skolhem. Eftersom hans mamma var svenska valde man det svenska skolhemmet Sävstaholm i Vingåker. Tiden där blev ingen ljus period i hans liv men det förde det goda med sig att han kom i kontakt med bokbinderiet som sedan blev hans yrke.
Som 24-åring lämnade han institutionslivet bakom sig och några år senare träffade han sin blivande svenska fru Iris. Kärleken förändrade honom från en ängslig och hämmad person till en lycklig och stolt människa, berättade han vid intervjutillfället. 1966 gifte han sig med Iris och flyttade in i villan på Vinggatan i Uppsala där han bodde kvar även efter hustruns död.
Min kontakt med Johan Söderhjelm kom att bestå till dess han för något år sedan flyttade till ett äldreboende. Men jag minns ännu vad han sa när vi skilldes för snart 20 år sedan:
– Jag är en lycklig människa som är stolt över mitt liv och det tänker jag fortsätta att vara.